Till

Landshöfdingen Baron af Nordin, angående Linplanteringens och Linnewäfnadens upmuntrande och utvidgande  

Gustaf Adolf  p.p.p.

= = = Wi hafua i Nåder låtit Oss föredragas Eder underdåniga skrifwelse af den 12te sistledne Januarii däruti I anmält huru som (I anmält hurusom) I på det nogaste sökt gjöra Eder underrättad därom, hwilken närings gren till qwinnor och barns syslosättande uti Det Eder i Nåder anförtrodde Stora Kopparbergs Län, skulle under de långa wintrarne, för Orten wara den tjenligaste och hwilken icke allenast skulle kunna äga ett fortfarande bestånd utan att kunna utvidgas.

I hafwer därwid af Ångermanlands Exempel och den nästan allmänna wälmåga, som Linplanteringen samt den finare Linnespånaden och Wäfnaden därå Orten åstadkommit med säkerhet trodt Eder kunna inse att om denna Rikets nyttoga Näring i Dahlarne blifwa införd och allmän gjord skulle den framför alla andra, bereda idoghet och en därå från oskiljaktig wälmåga.

I hafwer äfwen ansett utom alt twifwelsmål, att Lin wäxer i Dalarna, äfwen så wäl, som i Ångermanland i synnerhet som Lin i de flästa Dal-socknar, fast obetydligt, både planteras och bärgas, men rätta tiden att plantera, ränsa uptaga, röta, torka, skjäckta, häckla och borsta Linet för att gifwa det sin ärforderliga godhet, i synnerhet till den finare wäfnaden, af hwilken den egenteliga winsten för orten och äfwen för Riket skulle wara att hämta, därom felade all kunskap.

För att åter icke allenast kunna winna i denna angelägna del, all nödig och erfordelig Theoretisk och Pratisk kännedom, utan och i hwad widare rörer ett sådant Lins spånad, haspling, bykning, refning, wäfnas, blekning och mangling, hafwer I funnit det en underwisning i dessa delar icke skulle med säkerhet kunna inhämtas, på annat sätt än genom wissa utsedda tjenliga personers wistande på sjelfwa stället, där denna konst upnått sin mästa fullkomlighet, ett eller annat år, eller så länge och intill dess sådana personer sjelfwa lagt handen wid allt och däruti wunnit den färdighet, att de utan andras tillhjelp, skulle kunna gå i behörig werkställighet af alt det, som till näringens obehindrade drifwande och andras underwisande deruti erfordras, till hwilket ändamåls winnande I i underdånighet förslagit.

1º Att i hwarje Socken af Stora Kopparbergs Län Eder må tillåtas med wederbörande biträde må få utse en Flicka eller yngre qwinna, som äger mästa håg och fallenhet, att på stället intaga nödiga kunskaper uti alla förannämnde delar, hwilka personer nästa wåhr kunde få genom Gefle Sjövägen upsändas till Ångermanland, för att där af Landsfhöfdingens Broder Theologiae Lectorn, Prosten, Ledamoten af wår NordstierneOrden, en af de aderton i Svenska Academien, Doctor Carl Gustaf Nordin, hwilken häruti lofwat dess biträde, genom Prästerskapet i Ångermanland särskilt hwar för sig, emot den betalning, som betingas kan, insättas hos dem af Allmogen i de för Linspånads- och wäfnadsanstalterne, kände Socknar, som därtill kunde öfwertalas samt där förblifwa minst twenne år eller så länge och intill dess fullkomlig kännedom om och handläggning är wunnen af alt hwad konsten kräfwer, ifrån det första till det sidsta, både uti den Theoretiska och Practiska wägen.

2º Att äfwen twenne dal drängar på enehanda sätt finge utwäljas ibland de mäst förståndiga och skickliga, för att på ett eller twänne år insättas hos sådane Ångermanlands Bönder, som mäst idka Linplantering och wäfnad i ändamål för båda att lära sig förstå wälja passande jord för Linplanteringen samt erhålla kunskap om tiden och sättet att så Linfröet, för att winna en finare eller gröfre product, om jordens körning och beredning sam om Linets updragande, rötande, torkande, med mera af det, som egenteligen uppå karlarnas handläggning beror, men i öfrigt, för den ena, att i synnerhet lära sig förfärdiga de wäfskjedar, hwilka, efter hwarje garnsorts finhet och wäfwarnes olika bredd, ärfordras, och för den andra, att inhämta kännedom om sätet att tillwärka den finare sort häcklor och borstar som likaledes för finare wäfnader äro oungängelige och hwaruti berörde dal drängar efter hemkomsten skulle wara skylldiga att underwisa en eller annan person i hwar Socken, där sådant äskas eller tarfwas.

3º Att hwar af ofwannämnde qwinnor, då de fulländat sin Lärotid få med sig hemföra såsom sitt egit, en Ångermanlands gjord Spinnråck, en haspel, en Skjäckla, en wäfstol samt tre till fyra finare wäfskjedar på det de genast wid hemkomsten kunna fortsätta sina Arbeten samt nödige Modeller för de erfordelige werktygen, i hwarje Socken, äfwen wara att tillgå.

4º Att dessa utlärde qwinnor därefter måge hafwa den owillkorliga förbindelse, att wid hemkomsten, efter sig då företeende omständigheter, emot ett skjäligt afpassadt arfwode, utan all annan wedergällning, underwisa sina Sockneboer och gå dem till handa uti alt hwad till näringens fortplantande och allmänna upkomst lända kan.

5º Att Wår Allmänna Spannmåls Magatins Direction kunde undfå nådig befallning, att sedan Linplanteringen uti Dalarne blifwit införd, i mån af behofwet, uti Länet warande kronoMagatin, hwilka Orter, med minsta betalning, som möjeligen blifwa kan, tillhanda eforderligt bästa Riga Linfrö, som likwäl, för att till utsäde wara tjenligt, hwarje höst af de årets bergning och icke någon annan, borde införskaffas och

6º Att framledes och så snart Linnewäfnaden, till wanlig praemielärfts godhet, hunnit inom Dalarne tillwärkas, Wårt Commaerce Collegium måtte ärhålla Wårt och Rikets Nådiga tillstånd att meddela Dalarna lika och enahanda Praemier som Ångermanland i Nåder bestås samt att, för öfrigt, praemie betygets påsättande å wäfwarne, må få förrättas af Pastor och Krono Betjente i Församlingar uti twänne nämndemäns närwaro, på enahanda sätt och emot lika arfwode, som i Ångermanland redan i Nåder är fastställt.

Men som Werkställigheten af detta Förslag, i händelse det skulle winna Wårt Nådiga bifall, hufwudsakeligen beror därpå, huruwida Oss i Nåder skulle tänkas de härtill oundgängelige kostnader bestå, så har I äfwen i underdånighet uppgifwit en ungefärlig uträkning på de härwid erforderlige utgifter, dem han ansett sig icke knappare kunna tilltaga och hwilken uträkning för de twenne projecterade åren uptager fyratusende åttahundrade femton Riksdaler Banko.

Detta alt, tillika med hwad såwäl af Eder uti ofwanberörde Eder underdåniga skrifwelse blifwit anfördt, som af Wårt Commaerce Collegium särskildt uti den 13 sistledne februari afgifwit underdånigt utlåtande, öfwer förberörde Edert underdåniga Förslag, blifwit andraget hafwa Wi tagit uti Nådigt öfwerwägande.

Wi hafwe därwid funnit det I på ett uplysande och grundeligt sätt ådagalagt nyttan af angelägenheten af Linplanteringens och Linnewäfnadens upmuntrande och utwidgande samt äfwen på sätt I anfördt ansett tjenligast, att Stora Kopparbergs, Elfsborgs och Jönköpings Län blifwa de första föremålen för Wår Nådige omsorg i denna wäg, äfwensom att början må gjöras i Stora Kopparbergs Län, emedan alla omständigheter föranleda därtill, att ändamålet snarast kan winnas i denna province som är så nära belägen intill Ångermanland hwarifrån säkraste kunskaper om Linskjötseln och wäfnaden skall hämtas och där I genom Edert af egen drift ingifna förslag, redan utmärkt Eder underdåniga nit, att häruti befrämja Wåra Nådiga afsigter och som genom Eder Broder Doctor Nordin och dess bekantskap med Ångermanalnds Prästerskap, har att förwänta ett dooksamt(?) biträde.

Och enär för öfrigt Landshöfdingen Friherre Örnskjölds berömliga exempel i WästerNorrland, wisat huru mycket framgången af sådana anstalter beror på en Landshöfdings nit, drift och omtanke, hafwe Wi i Nåder godtfunnit att till Linplanteringens och Linwäfnadens införande i Dalarne altså en Summa af Fyratusende Riksdaler Banko, hwilken efter Eder reqvisition och till Eder disposition komma att anordnas, som ock, att angående sättet till werkställigheten, antaga bemälte Edert därtill upgifna wälgrundade förslag, dock med följande tilläggningar:

1º Att ehuru swårighet wäl i allmänhet skulle möta, att kunna förmå skicklige qwinnor i Ångermanland nedresa till Dalarne för att underwisa Allmogen å sednare stället om Linnewäfnader, I likwäl därmed bör gjöra försök i en eller annan Socken, där I kunde öfwertala någon nitisk Prästman eller Ståndsperson, att i sitt hus emottaga en sådan qwinna, hwarigenom underwisningen lättare kunde sprida sig bland Allmogen.

2º Att wid utförandet af förslaget I bör pröfwa om icke det wore nödigt, att det föreslagna antalet af twänne drängar, som från Dalarne skulle uppsändas till Ångermanland, att underwisas om jordens beredning och såning ökades , emedan wäxten måste föregå tillwärkningen. Men om icke däremot qwinnornas antal af Trettiosex, skulle kunna i någon måhn minskas, åtminstone i början och i de Socknar, som för denna handtering kunna wara mäst fallne.

3º Att någon af drängarne bör underwisas å wäfstolars förfärdigande på det denne slöjd må kunna i dalorten införas samt att på Edert bepröfwande må ankomma, om de till Ångermanland upsände drängar förwärfwat sig sådan skickelighet i Redskaps förfärdigande, att någon minskning i antalet af de redskap, som enligt förslaget skulle från Norrland till Dalarne hemföras, må äga rum.

4º Att I i tid gifwer Wår Allmänna Magatins Direction till känna beloppet af det Riga Linfrö, som till utsäde kunde behöfwas, och

5º Att I wid hwarje års slut till Wårt Commaerce Collegium, ingifwer så wäl berättelse om Edra i detta Ämne widtagne Anstalter och deras framgång som redo och räkning för de upburne Medlen.

Hwad wi således i Nåder förordnat warder Eder härmed till Nådigt swar och efterrättelse härmed i Nåder tillkännagifwit. Wi befalle.

Carlsruhe Slott den 11 Juli 1804

Enligt Kongl Maijts Eget höga Beslut.

Under Kongl Maijts frånwaro dess tillförordnade Regering

Till

samtelige Landshöfdingar. Circulaire angående Premier för den finare lärftswäfnaden i Riket.

Gustaf Adolph p p p

= = = Wi wele Eder härmed i Nåder anbefalla att draga behörig försorg därom, det 5te S. af Kongl Kundgörelsen den 22 Februari 1762 om wissa praemier för den finare Lärftswäfnaden, hwilken författning dels kommit i glömska, dels blifwit fattad i den oriktiga mening att dessa praemier endast äro anslagna för den finare Lärftswäfnaden i Wäster Norrland, må, medelst dess upläsande å Predikstolarna, å nyo komma till allmänhetens kunskap.

Wi befalla p. p. p.

= = = Carlsruhe Slott den 11 Juli 1804  

Enligt Kongl Maijts Eget höga Beslut.
Under Kongl Maijts frånvaro.
Dess tillförordnade Regering.

Fersen, Ugglas, Ehrenheim, Zibet, Vegefack

1804 11/7
Kungligt brev till landshövdingen i Västernorrland

Till

Landshöfdingen i Härnösand, angående den finare Lärftswäfnadens uphjelpande i Medelpad och Södra Ångermanland.

Gustaf Adolph, p. p. p.

Sedan hos Oss i underdånighet blifwit anmält att den finare Lärftswäfnaden i en del af Södra Ångermanland äfwensom uti Medelpad föga eller obetydligen ännu skall kommit igång så hafwa Wi funnit nödigt anbefalla Eder så wäl, att genom tjenliga föreställningar upmuntra Inevånare därstädes, att efter medbröders i norra Ångermanland berömliga efterdöme, med ...wara företaga berörde fördom ..... så nyttiga Slöjd som och att till Oss i underdånighet inkomma med berättelse om några besynnerliga hinder och swårigheter i denna del skulle finnas i wägen ligga och i sådan händelse på hwad sätt de bäst skulle kunna undanrödjas.

Wi befalla p. p. p. = =

= = = Carlsruhe slott den 11 Juli 1804

Enligt Kongl Maijts Eget Höga Beslut.
Under Kongl Maijts frånvaro:
Dess tillförordnade Regering:

Fersen, af Ugglas, Ehrenheim, C.B. Zibet, E. Vegefack, Raijalin

1807 5/6
Skrivelse från kammar- och commercekollegiet till konungen

Stormäktige Aller Nådigste Konung!  

Sedan Eder Kongl: Majt uti Nådig Skrifwelse den 11te Julii 1804 anbefallt Dess Befallningshafwande i WesterNorrlands Län så wäl att söka upmuntra Allmogen i Södra Ångermanland och Medelpad, att winnlägga sig om den finare Lärftswäfnaden, som och, att hos Eder Kongl. Majt i underdånighet anmäla, huruwida någre synbare hinder och swårigheter kunde derwid möta samt sättet till deras afhjelpande; så har Eders Kongl: Majts Befallnings-hafwande uti en under den 14de November förlidet År utgifwen underdånig Berättelse förmält, att dessa Lands Orters skiljaktiga Climat och jordmohn för Linets wäxt samt Wattnets och Strändernas olika beskaffenhet, såsom werkande på Linets beredning, skulle wara egentliga orsakerna till den mer och mindre finhet i wäfnaden, som der tilwerkades;

Och då Medelpad och Södra Ångermanland äro tjenligare för det egentliga jordbruket, deruti de och hunnit till den höjd, att de merendels förse sig sjelfwa och oftta kunna undsät. sina behöfwande grannar med Spannmål, har Eders Kongl: Majts Befallningshafwande jämwäl i underdånighet ansett nyttigast, att både Män och Qwinnor bland Allmogen hädanefter som hittils sig dermed i synnerhet sysselsätta, till undwikande af brist och öfwerdrifna priser på de första nödwändighetswahror wid de i angränsande Landsorter, serdeles genom frost, ofta inträffande misswäxter.
-----
Till åtlydnad af Eders Kongl: Majts Nådige Remiss af den 22 sidstlidne November, få Eders Kongl: Majts Kammar= och Commerce-Collegier häröfwer afgifwa deres underdåniga utlåtande:

Och som de hinder och swårigheter, hwilka förorsaka, att Allmogen uti Södra Ångermanland och Medelpad ej kan täfla med den uti Norra Ångermanland uti Lärftswäfnadens finhet, egenteligen sig härleda, efter hwad Eders Kongl: Majts Befallningshafwande upgifwit, från Linets beskaffenhet, som icke skall i de förem. orterne kunna till lika god egenskap med Lin=Wäxten i Norra Ångermanland åstadkommas; hwilket åter i Södra Ångermanland och Medelpad icke skall kunna tilskrifwas wårdslöshet eller mindre erfarenhet wid Linets hantering eller widare beredning, utan endast Climatet och Locale omständigheter; men att deremot Åkerbruket, som wisserligen är och bör wara, samt utgiöra ett hufwudsakeligt yrke och näringsfång, skall uti Södra Ångermanland och Medelpad med idoghet skjötas och wara i märkeligt stigande, i hwilken del Allmogen i sistnemnde orter skall den i Norre Ångermanland öfwerträffa;

Alltså och på de flera af eders Kongl Majts Befallningshafwande andragne skäl, samt då Allmogens i berörde provincer hug och arbetsdrift, synes wara enligt deres Localer riktad och lämpad, finna Collegierna i underdånighet icke anledning, att någre serskilde anstalter och upmuntringar för Linwäfnadens allmännare införande i Södra Ångermanland och Medelpad i underdånighet tilstyrka.
-----
Den Kongl: Remissen återföljer och Collegierne famhärda med djupaste wördnad.